att jag faktiskt är gravid! Går som på små rosa moln än så länge. Men nog gnager en vag oro i bakhuvudet oxå. Tänk om det händer nått? Hur "överlever" jag ett ev missfall när vi kämpat så länge för att bli gravida? Tar det 1,5 år till att lyckas igen isf?

Men jag försöker verkligen att tränga undan denna oro och bara vara glad nu för att vi äntligen lyckats :) Gravidappar är nedladdade, i telefonen, som talar om att BF blir 31/8 -15, och att jag nu är i v4 (3+6). Kommer bli ganska precis 3 år mellan L och ett syskon, om nu allt går vägen.
Känner av ett dovt illamående till och från, men inte värre än att det går att äta bort ;)
Har fortfarande molvärk i magen, som jag haft ett par dagar nu.
Brösten ömmar och spänner lite.
Men inget av symtomen (utom möjligtvis illamåendet) skiljer sig särskilt mycket från symtomen jag har strax innan mens. Önskar att det kändes mer annorlunda. Skulle på nåt sätt kännas tryggare. Precis som när jag först plussat med L så kollar jag nu extremt noga på pappret, varje toabesök, för att se att jag inte blöder. Kommer bli en jobbig tid, och samtidigt underbar oxå såklart, fram till v 12.

det digitala testet. Börjar sjunka in nu :)