Nu är jag inne i v 12. Har haft fullt upp med jul och firande och huset fullt med folk (har det fortfarande några dagar till) så det känns som att tiden verkligen flyger fram. v 11 hann jag knappt med och är nu redan i v 12. Fick min tid för KUB flyttad några dagar, så idag är det återigen 2 veckor till dess. 10/1 blir det nu. Även om det bara är 3 dagar senare så känns det lite jobbigt. Vill ju veta så fort som möjligt om den fortfarande lever där inne. Längtar så tills jag kan börja känna den istället. Är en sån enorm trygghet när man väl kan det.

Måendet börjar skifta nu. Är inte alls lika illamående längre, men det kommer fortfarande i vågor. Och känns fullt och spänt i magen så fort jag äter något. Kan inte äta mycket i taget, men blir fort hungrig igen. Brösten ömmar dock fortfarande.

Jag går idag in i v 11 och har som sagt varit på inskrivningen nu och tagit prover osv. Var tvungen att ha 4-åringen med mig och kände mig lite smått orolig över att hon skulle förstå nåt, men det gick bra. Hon var så uppe i sitt att hon inte reflekterade över vad vi pratade om. Hade bara sagt att jag skulle dit och ta prover. Har inte berättat för barnen än och tänker vänta med det några veckor till. Efter KUB, om allt ser bra ut, ska vi berätta hade vi tänkt.
Fick tiden till KUB idag och det blir om ca 3 v den 7/1 och sen RUL blir det den 19/2. Känns ändå inte så långt fram faktiskt. Fördelen med att vänta så här länge med inskrivningen kanske;)
Måendet är ung detsamma fortfarande. Är illamående mest hela tiden och bröstvårtorna suuuuperkänsliga. Haft lite växtvärk i magen senaste veckan. Sen är jag ju extra blödig just nu. Började böla till en låt jag hörde (som jag hört massor av gånger innan utan att den haft den effekten)!
Nu längtar jag verkligen till att få se det lilla livet i magen igen! Är ju både jul och nyår snart så tiden kommer väl bara flyga förbi tills det är dags. Jag hoppas så innerligt att den fortfarande lever och mår bra där inne!

Idag går jag in i v 10. Enligt läkaren som gjorde VUL:et var jag redan i måndags i v 9+0, men hon gjorde inte mätningen supernoga så jag fortsätter att räkna enligt mina egna beräkningar och att det är idag jag går in i v 10 (9+0). Symtomen är demsamma. Förlamande trötthet, konstant illamående och lite ömmande bröst. Ska ringa BM idag och boka tid för inskrivning. Börjar blir mycket mer verkligt nu =)
Imorgon fyller jag 35 år, så måndagens besked var verkligen den perfekta födelsedagspresenten!!

Och idag fick vi ÄNTLIGEN se ett litet tickande hjärta!!! <3 Så lycklig över detta!!! Den rörde sig så fint där inne och jag såg direkt flimrandet av hjärtat! Storleken stämde bra överens med beräkningarna efter senaste mens. Är långt kvar och kan fortfarande hända mycket, men det känns främmande att tänka så nu när jag fått se den lille livs levande där inne <3 Hoppas hoppas hoppas att det går hela vägen nu!

Gick in i v 9 i onsdags och nu är det bara 2 dagar kvar till VUL. Vart tar tiden vägen? Var ju sååå långt bort och nu är det plötsligt så nära istället. Måendet är väl ung detsamma. Trött som bara den. Har denna veckan gått och lagt mig säkert 2-3 timmar tidigare än vanligt. Och när jag är ledig kan jag knappt hålla mig från att sova middag. Var några dagar i veckan när det nästan kändes som att alla symtom försvunnit, men det är tillbaka nu. Igår och idag har jag mått fruktansvärt illa.