Så är det väl en väldans tur att jag inte har ÄL just nu. JÄVLAR vilken dag på jobbet idag. Är fortfarande helt skakis. Adrenalinpåslag till 1000 känner jag. Kommer definitivt bli problem att sova inatt :( Och aktiviteter som leder till graviditet är det sista jag kan tänka på just nu.

Men ÄL är som tur är inte förrän nån gång runt nästa helg. Vi pratade lite igår kväll, sambon och jag, om att försöka ha sex lite mer utspritt och under en längre period den här månaden. Och beställde hem ÄL-tester iaf. Jag blev ju totallurad av min kropp förra månaden. Vi var väldigt aktiva den perioden jag brukar ha ÄL (hade då även tydliga ÄL känningar) men när mensen väl kom visade det sig ju att vi nog trots det i stort sett missat den iaf.

Nu ska jag ta lite kvällsfika och försöka så gott jag kan att slappna av :)
Godnatt med er!!!

Ja, i måndags satte det igång med besked och även 16:e försöket är över. Nu blir det då alltså ett 17:e oxå. Trodde verkligen inte att jag skulle hamna här. Tog "bara" 8 försök med L men nu vill det sig bara inte :(
Försökt boka tid för utredning oxå, men det var lättare sagt än gjort. Skumma telefontider gör att det blir i stort sett omöjligt att få tag på de den här veckan och nästa vecka har jag bara en chans oxå. Får se hur det blir med det nu då. Vi kör väl på som vanligt under tiden iaf. Vi har ju ändå lyckats bli gravida en gång förut, så helt omöjligt ska det väl inte vara att bli det igen, eller!? Min största oro är att det hände något under förlossningen med L som gör det svårt nu. Var en väldigt komplicerad förlossning med mycket som gick "snett".
Nä, nu får jag försöka blicka framåt. Mot vårt 17:e försök. Som SKA lyckas!!! Börjat ta mina vitaminer och sånt igen. Inte gjort det på ett par månader då det känts som att det ändå inte spelar någon roll. Men nu ser jag positivt på det här igen (eller försöker verkligen iaf). Har tom pratat med sambon om vitaminer till honom med, och han var med på det direkt. Vet att det inte finns mycket vetenskap bakom vitaminer och naturläkemedel, vad gäller möjligheten att bli gravid, men försöka kan man ju alltid. Är ju inget som skadar iaf.

Mensen har inte satt igång ordentligt än. Men har mer och mer spottings. Kom igen nu då! Så nästa försök kan påbörjas. Aldrig i hela mitt liv haft en så lång cykel som nu. Så typiskt att kroppen ska kunna luras så. Imorgon ringer jag och bokat tid för utredningen. Inte hunnit idag på fm. Hoppas verkligen att det inte ska bli allt för krångligt med tider och så. Har svårt att vara borta från jobbet och sambon och jag jobbar olika tider. Tycker det är ett evigt pusslande redan nu att få ihop tiden, så ser inte fram emot det här. Men vad ska man göra? Jag är långt ifrån redo att ge upp!!!

Ingen mens riktigt än, men börjar få mer och mer känningar på att den är på gång ändå nu :( Kommer nog inte behöva slösa på ett till test imorgon iaf :( Less på det här nu!!! Försöker och försöker att inte hoppas, men det går inte. Såna här gånger, när mensen inte dyker upp när den borde, så får man ju upp hoppet ännu mer. Och blir ju såklart ett rejält bakslag då :( Usch! Ingen bra dag idag!

BIM + 1 idag. Ingen mens än. Halva dagen har redan gått och inga tecken alls på att den är på gång ens. Är fortfarande övertygad om att den bara är sen och kommer att komma med all säkerhet, så har inte slösat på fler test. Blir först på måndag om den inte kommit än då, men det tror jag inte kommer att behövas. Hur mycket jag än "vet" att den kommer att komma, så kan jag ju inte låta bli att hoppas lite iaf :)

Har mejlat en privatklinik angående lite frågor om utredning och så nu :) Kände inte att jag helt och hållet kunde vänta till på måndag (även om jag säkert inte kommer få svar förrän dess iaf) så började så här iaf :) Känns bra att ha kastat sig ut i det nu. Nu blickar jag bara framåt. Det här ska gå bra till slut! Så det så!!!

Har i stort sett aldrig längre cykler än 28 dagar. Haft någon enstaka gång på 29 och 31 dagar, men då provade jag naturläkemedel (Borago). "Naturligt" är min längsta cykel 28 dagar. De senaste månaderna har den t.o.m varit kortare (24-26) dagar. Nu är jag alltså på dag 28 och ingen mens alls i sikte. Knappt känningar på att den är på gång heller. Hade rejäla känningar igår och var helt säker på att den skulle ha kommit vid det här laget, men icke. Tog ett gravtest (nyfikenheten tar alltid över) som naturligtvis var negativt. Tanten kommer nog iaf, men när? Om den inte kommer idag så betyder det ju att jag hade helt åt h-e fel vad gäller ÄL :(

Så det har inte blivit något samtal med vården idag som jag hade tänkt. Får bli på måndag istället. Passar ändå bättre egentligen, då jag kan ta samtalet i lugn och ro när jag lämnat L på dagis. Är ett extremt stort steg för mig att ringa dit. Jag hatar att söka vård, för något överhuvudtaget, men det här känns extra känsligt. Som att erkänna sig besegrad av sin kropp lite :( Men hur jobbigt det än känns inför det, så hade jag hoppats på att ha kommit ett steg på vägen redan idag. Nu står jag ju fortfarande still. Tur att man ska jobba i helgen så tankarna skingras lite grann iaf.
Kramar

Ur tidningen mama;


Annika Leone: "Sluta fråga kvinnor när de ska skaffa barn - du har inte med saken att göra"


"Ska du inte skaffa barn snart?" Den frågan har förföljt Annika Leone. Inte ens när hon fick dottern Lilo för snart ett år sedan slutade den att komma.

?Ska inte du skaffa barn snart??.

Suck, den frågan ? jag tyckte inte den var kul att få när jag var i ett förhållande, inte heller när jag var singel, och inte heller i dag när jag har en dotter. Men jag börjar att inse att jag kommer att få stå ut med den tills den dag min omgivning anser att min biologiska klocka har slutat att ticka.

Vänner, bekanta, kollegor, främlingar ? män som kvinnor ? frågan om när man ska skaffa barn kommer från alla möjliga. Och jag tycker aldrig att den är, eller har varit, okej att ställa.

För tre år sedan var jag i ett förhållande som varade i cirka ett och halvt år, då eskalerade denna obekväma fråga om när vi planerade på att skaffa barn. Eller så här: jag fick frågan, han inte lika ofta. Som att det var helt självklart att jag jobbade på att bli mamma.

Frågan gjorde ofta väldigt ont mig. Min dåvarande partner ville inte ens ha barn, han ville knappt erkänna att jag var hans flickvän. Situationen var alltså jobbig nog utan denna barnhets. Så klart tog det slut mellan oss. Det var ohållbart.

Då var jag 37. Men skulle jag slippa frågan som singel? Nej, aldrig.
Då använde folk i stället min ålder för att göra frågan legitim ?men när SKA du skaffa barn egentligen??

Jag var tydligen inte ensam om att följa visarna i min biologiska klocka ? tickande mot 40. Men jag blev starkare på egen hand, i stället för att bli ledsen av frågan valde jag att skratta åt dem som hetsade mig. Jag övade i stället in ett par repliker för att alltid ha svar på tal:

Okänslig person: ? När ska du skaffa barn egentligen?
Jag: ? Tackar som frågar, jag tänkte faktiskt gå ut i kväll och försöka hitta typ fem killar till en gangbang utan kådisar. Det borde funka. Vad tror du?

Ridå.

När jag sedan fick min dotter tänkte jag: ?nu, haha, nu slutar de äntligen att fråga?.

Men nej.

?Ska du skaffa ett syskon till din dotter??.
För när man har fått nummer ett så är det tydligen ännu mer legitimt att fråga när nummer två ska komma ? nu vet ju alla att jag kan få barn! Det är en neverendig stress.

Om någon skaffar en hund ? ?då måste det vara för att de inte kan få barn?.

Om någon har ätit för många bullar ? ?är det inte en liten bula på gång ändå??

Om någon mår lite dåligt ? ?hon måste vara med barn?.

Hets, hets, hets!

Så till er som gillar att fråga ? ha detta i åtanke nästa gång ni är på väg att ställa denna känsliga fråga:
? Personen du frågar kanske inte ens kan få barn.
? Du har ingen aning om vad personen befinner sig i sitt liv, barnfrågan kanske är jättekänslig.
? Du har absolut ingenting med saken att göra. Detta är en privat grej.
? Fråga dig själv varför frågan är så viktig för dig att ställa. Det kanske är du som har problem med dig själv och detta ämne?
? Det är bättre att hålla käften än att såra någon.

Så sluta stressa barnlösa, föräldrar, singlar, par, och mig, tack. Min klocka är min klocka. Håll dig till din egen, tick tack.