Känner efter, in i minsta detalj, HELA TIDEN! Klämmer och känner på brösten; är de ömma än? Brukar de inte vara det vid den här tiden innan mens? Varför är de inte det nu? Kan jag ha sån tur? Molvärken i magen då; varför har den försvunnit? Brukar jag inte ha den till och från hela tiden från ÄL till Mens? Betyder det nåt? Inga som helst tecken på varken graviditet eller att mensen är på gång. Varför kan det inte finnas ett sätt att få veta svart på vitt på en gång? Så man slipper den här perioden med inbillningar. Inte ens att jag jobbar rätt mycket nu hjälper mig att tänka på annat. Sååå låååång väntan!

Vet inte varför jag gör så, men händer då och då vissa månader att testmissbrukaren i mig tar över! Jag vet att sannolikheten att ett graviditetstest skulle vissa positivt nu är typ lika med 0, men ändå testade jag! Och negativt såklart :( Varför gör jag så?? Är mer än en vecka kvar till beräknad mens ju. Det bra med det just den här gången då, är ju iaf att nu har jag inga fler test hemma :) så nu blir det inget mer testande på ett tag.

Har i helgen varit på en 36h kryssning med sambon och hans familj. Vi blev bjudna då hans mamma fyller år. De ville gärna att det skulle vara en barnfri kryssning så L fick vara hos mormor hela helgen. Första gången vi lämnade bor L så länge. Det var lite småjobbigt emellanåt (för mig) men det hade gått kanonbra och vi pratade lite i telefon några gånger. Var riktigt skönt att komma bort och få skämma bort varandra lite. Hanns ju med lite mys oxå för att vara på den säkra sidan angående ÄL ;) Har verkligen varit en helg i avslappningens tecken och hoppas nu på att det ska vara det som gjorde susen den här gången och att ett litet befruktat ägg nu satt sig tillrätta i min livmoder :) Snälla låt det vara så! Vill att det nu ska vara 16:e gånger gillt ;)
Visst blev det väl lite alkohol under helgen oxå, men inga kopiösa mängder så är inte orolig för att det ska ha förstört något iaf. När L blev till hade det varit nyårsafton och riktigt festande och det gick ju hur bra som helst den gången så.
Sjukt trött och mår lite halvkonstigt nu dock. Man hoppas ju att det har "rätt" förklaring, men det är ju som vanligt inbillning :) Är sjukt bra på att vara skengravid vid det här laget. Har ju haft över ett år på mig att träna på det.
En jobbig grej med resan: Naturligtvis kom frågan upp. Ska inte ni ha fler barn snart? Och som vanligt försöker man svara lite diffust och försöker styra samtalet i en annan riktning. Ska bli så skönt när man väl tagit tag i det där med utredning, för då ska jag vara ärlig och öppen mot alla som frågar. "Ja, vi vill ha fler barn men än har det inte hänt något och just nu håller vi på och utreder det".
Det var min helg det. Hoppas ni alla oxå haft en bra helg. Imorgon väntar vardagen igen.

Hade ÄL-känningar och ÄL-flytningar sön-mån. Inget snack om saken, utan tvärsäker på ÄL. Nu är det torsdag och både känningarna och flytningarna är tillbaka! Hur är det möjligt? Vad är det som försiggår i min kropp? Man blir ju inte riktigt klok på detta. Har aldrig varit så här förut och har verkligen haft stenkoll på det i snart 1,5 år. Mycket märkligt. Får väl hoppas på lite mys ikväll oxå då, för säkerhets skull ;) Vi är ju ändå barnfria en kväll för första gången sen L kom ;)

Har annars haft en riktigt bra dag idag. Haft planeringsdag på jobbet och blivit bjuden på både lunch och middag! Det ni! Lunchen stod jobbet för, men middagen var ett företag som vi är rätt stora kunder hos som stod för. Vi hade väldigt trevligt och åt jättegod mat och drack gott rödvin. Ja, det tar emot litegrann att dricka under eller efter ÄL, men jag kan ju inte skjuta upp mitt liv helt och hållet utifall att jag skulle ha blivit gravid. Klart jag inte skulle göra det om jag plussat, aldrig, men så här tidigt kan jag inte se nån anledning att låta bli. Är ju inte som att jag dricker mängder och inte ens en gång varannan månad.

Nä, så fort fotbollen är slut (ingen idé under) så ska jag göra mitt bästa för att förföra sambon ;)

Idag har jag till och från haft molvärk i tjejmagen. Är på dag 13 i cykeln och ÄL + 2. Så då var inbillningarna och överanalyseringarna officiellt igång igen. Har haft sjukt mycket på jobbet men inte ens det har fått mig att lyckas koppla bort tankarna på detta. Har iaf gått och känt efter hela tiden. Har inte börjat klämma på brösten för att känna om dem ömmar än, men det kommer nog snart igång det oxå om jag känner mig själv. Ni vet, så där lite diskret "råka" komma åt de typ var 5:e minut för att se om de börjat/slutat ömma. Sjukt jag vet, men vad gör man :)
Vill så gärna slippa ta steget att påbörja utredning, så snäääälla kan jag inte få bli gravid nu?? Ser och hör om graviditeter ÖVERALLT hela tiden! Jag vill oxå ju!!!!
Är med i en mammagrupp (på FB) som följts åt sedan jag blev gravid med L, och vi har blivit väldigt tajta och pratar med varandra om allt och stöttar och bara finns där. Är så otroligt glad över den gruppen, men det börjar bli jobbigare och jobbigare att gå in och läsa där. Nästan hälften av alla mammorna har redan fått ett litet syskon och jag har fortfarande inte ens lyckats bli gravid :( Har inte ens orkat berätta för dem att vi försöker. Måste ta tag i det snart. Vill ändå att de ska veta varför jag drar mig undan allt mer.

ÄL är över för denna gången. Vi har absolut gjort vad vi kunnat den här månaden och myst på som bara den :) Som alltid börjar det bra och lättsamt, men mot slutet av ÄL-perioden är det verkligen "påtvingad" bebisverkstad och inte särskilt lustfyllt längre :( Tycker det blir så månad efter månad. Men när det nu dröjer så vill man ju inte riskera att missa ÄL heller.
Nu börjar återigen den där eeeeeviga väntan på den förhoppningsvis uteblivna mensen. Är lika hoppfull nu vi 16:e försöket som jag var vid 1:a, men däremot tar det hårdare och hårdare på mig när mensen trots allt envisas med att dyka upp. Önskar ibland att man kunde få veta direkt vid ÄL om man lyckats eller inte. Så man inte hinner känna efter och överanalysera alla symtom på graviditet och inte hinner få upp hoppet så mycket. Har iaf fullt upp de närmsta 2 veckorna, så förhoppningsvis går de rätt fort ändå (fast det försöker jag bara intala mig själv, jag vet att de INTE kommer gå fort).

2006- träffade sambon medan jag pluggade

2007- tog examen och började jobba. På hösten, 1 år efter att vi träffats, flyttade vi ihop. 

2009- köper vi hus. 

2011- förlovar vi oss och beslutar oss för att bilda familj. Detta är i april. 

Månaderna går och inget händer. Allt börjar kännas hopplöst. Trodde att det räckte med att sluta med p-piller och så vips skulle man vara gravid, men så var inte riktigt verkligheten. Strax före jul bestämmer vi oss för en paus. Orkar inte med fler besvikelser på ett tag. Veckorna går, vi firar jul och nyår med familj och vänner. I mitten på januari pratar två kollegor med varandra om illamående och rädsla för graviditet (en väldigt ung tjej utan stadigt förhållande). Inser då att jag oxå varit illamående i flera dagar. Slår mig att jag inte riktigt har koll på när mensen ska komma och att det kanske kan vara värt ett graviditetstest. Kissar på stickan så fort jag kommer hem och får världens chock! Det är ju 2(!!!!) streck!!! Jag är gravid!!! Vi försökte ju inte ens den här månaden! Så på 9 månader efter att vi började försöka fick vi äntligen ett +. Vågade inte riktigt tro på det än dock och sa inget till sambon. 2 dagar senare tog jag ett graviditetstest till och det började äntligen sjunka in. Jag berättade för sambon att han skulle bli pappa. 

2012- föds vårat underverk. 

2013- när h*n fyller 1 år, bestämmer vi oss för att börja försöka med ett syskon. Vi är nu lite mera inställda på att det kan ta tid, men hoppas ändå att det ska gå fort. Vi vet ju redan att vi kan få barn nu. Men tiden går och inget händer. 

2014- den magiska "hemska" gränsen passerar. Vi har försökt över 1 år utan att lyckas bli gravida :( 

Idag- är uppe i 15 misslyckade försök till graviditet. Vårt första barn har hunnit fylla 2 år. Är just nu ÄL- tider och 16:e försöket är i full gång;) Misslyckas även detta och mensen kommer runt 22/10, så ska jag ringa och boka tid för utredning. Känns inte något vidare alls, men vill veta vad vi har att förvänta oss av framtiden. 

Välkommen till min blogg!!! Min alldeles egna, nya blogg! Helt ny på det här med bloggande, men ska nog få grepp om det rätt snart :)

Den här bloggen kommer att handla om mig (och lite om min familj) och min och sambons väg till ett efterlängtat syskon! Den får fungera lite som min dagbok under vår resa till att utöka familjen. Kommer vid ett senare tillfälle att skriva och berätta mer ingående om mig och hur det ligger till, men just nu kallar tvättstugan ;)