2006- träffade sambon medan jag pluggade

2007- tog examen och började jobba. På hösten, 1 år efter att vi träffats, flyttade vi ihop. 

2009- köper vi hus. 

2011- förlovar vi oss och beslutar oss för att bilda familj. Detta är i april. 

Månaderna går och inget händer. Allt börjar kännas hopplöst. Trodde att det räckte med att sluta med p-piller och så vips skulle man vara gravid, men så var inte riktigt verkligheten. Strax före jul bestämmer vi oss för en paus. Orkar inte med fler besvikelser på ett tag. Veckorna går, vi firar jul och nyår med familj och vänner. I mitten på januari pratar två kollegor med varandra om illamående och rädsla för graviditet (en väldigt ung tjej utan stadigt förhållande). Inser då att jag oxå varit illamående i flera dagar. Slår mig att jag inte riktigt har koll på när mensen ska komma och att det kanske kan vara värt ett graviditetstest. Kissar på stickan så fort jag kommer hem och får världens chock! Det är ju 2(!!!!) streck!!! Jag är gravid!!! Vi försökte ju inte ens den här månaden! Så på 9 månader efter att vi började försöka fick vi äntligen ett +. Vågade inte riktigt tro på det än dock och sa inget till sambon. 2 dagar senare tog jag ett graviditetstest till och det började äntligen sjunka in. Jag berättade för sambon att han skulle bli pappa. 

2012- föds vårat underverk. 

2013- när h*n fyller 1 år, bestämmer vi oss för att börja försöka med ett syskon. Vi är nu lite mera inställda på att det kan ta tid, men hoppas ändå att det ska gå fort. Vi vet ju redan att vi kan få barn nu. Men tiden går och inget händer. 

2014- den magiska "hemska" gränsen passerar. Vi har försökt över 1 år utan att lyckas bli gravida :( 

Idag- är uppe i 15 misslyckade försök till graviditet. Vårt första barn har hunnit fylla 2 år. Är just nu ÄL- tider och 16:e försöket är i full gång;) Misslyckas även detta och mensen kommer runt 22/10, så ska jag ringa och boka tid för utredning. Känns inte något vidare alls, men vill veta vad vi har att förvänta oss av framtiden.