Ja, dagen för BIM närmar sig nu. Senast tors kommer mensen att dyka upp. Mer och mer övertygad om detta faktum. Känner mig så ogravid jag bara kan och nu börjar alla tecken på att mensen är på gång. För 16:e gången sen vi började försöka :( Varför??? Vad har jag/vi gjort för att förtjäna denna plåga?? Känner mig rätt ensam i den här smärtan oxå. Klart att sambon oxå "sörjer", på sitt sätt, men inte som jag. Tror på ett sätt att det är lättare för mannen att slappna av under denna väntan. Han kan ju omöjligt gå och överanalysera och känna efter som jag gör. Det är ju min kropp. Tog ett till test idag, och är helt överrygad om att de tidigare strecken, jag tyckte jag såg, var spökstreck. Ser ingenting idag. Så blankt det kan bli :( Skit oxå!!! Jag ville ju verkligen slippa att starta upp en utredning. Men det är nog enda alternativet nu. Blir galen av allt det här, ovissheten och alla tankar som snurrar.