Fick frågan igen idag :( "Är det inte dags för en till snart?" Att inte folk kan förstå att det inte alltid är så enkelt. Kommer nog inte dröja länge innan jag börjar svara som det är, istället för undvikande som nu. Men just nu orkar jag inte.

Har bestämt mig för att börja tempa för att ha koll på ÄL och så. Kan nästan inget om det, så ska ta och läsa på lite först, men hoppas på att det ska göra mig mindre stressad än ÄL-tester. Använder just nu ingenting, annat än kalendermetoden och går på känslan osv, men sett många som skrivit om just tempen. Så why not? Funderar även på om jag ska börja ta lite vitaminer och så igen. Vart så less för några månader sen att jag slutade helt med allt.
Idag är annars en rätt bra dag. Trots att jag fortfarande går och väntar på mensen. Har nog ställt in mig helt och hållet på det nu, så värsta besvikelsen har redan nu innan hunnit lagt sig. Nu vill jag bara ta nya tag! Med utredning och fortsatta försök. Att inte lyckas få ett syskon till L finns inte på världskartan! På ett eller annat sätt SKA det gå! Så det så!!! Bäst jag slutar skriva nu "när jag är på topp" ;) Ha en bra kväll mina få läsare ;)

Om nu mensen ändå ska komma (känns mer och mer som att den ska det), så kan den väl göra det NU! Orkar inte gå och vänta på eländet i onödan. Det är dags att den dyker upp så att jag kan ta tag i det här och boka tid för utredning. Vill ju såklart inte det egentligen, men det är oundvikligt nu. Känner mig rätt nervös inför en utredning. Tänk om det är nåt fel på mig? Tänk om det inte är det? Vad händer då? Och varför blir vi inte gravida? Jaja, lika bra att få det svart på vitt och sluta fundera. Kan nog ringa senast fredag, för innan dess har jag definitivt fått mensen. Skulle tro att den kommer redan imorgon.

Läste nyss på text-tv om att de hittat kropparna efter 4 spädbarn i ett skåp i Kanada :( Höll på att bryta ihop totalt när jag läste det. Hur kan det finnas någon som kan göra en sån sak? Blir så ledsen när jag tänker på hur mycket oönskade barn det finns, samtidigt som det finns så många som inte gör annat än önskar sig barn, men inte lyckas bli gravida. Nä, nu får jag sluta innan jag börjar gråta igen :'(

Ja, dagen för BIM närmar sig nu. Senast tors kommer mensen att dyka upp. Mer och mer övertygad om detta faktum. Känner mig så ogravid jag bara kan och nu börjar alla tecken på att mensen är på gång. För 16:e gången sen vi började försöka :( Varför??? Vad har jag/vi gjort för att förtjäna denna plåga?? Känner mig rätt ensam i den här smärtan oxå. Klart att sambon oxå "sörjer", på sitt sätt, men inte som jag. Tror på ett sätt att det är lättare för mannen att slappna av under denna väntan. Han kan ju omöjligt gå och överanalysera och känna efter som jag gör. Det är ju min kropp. Tog ett till test idag, och är helt överrygad om att de tidigare strecken, jag tyckte jag såg, var spökstreck. Ser ingenting idag. Så blankt det kan bli :( Skit oxå!!! Jag ville ju verkligen slippa att starta upp en utredning. Men det är nog enda alternativet nu. Blir galen av allt det här, ovissheten och alla tankar som snurrar.

Haft 2 sjuuuuukt stressiga, jobbiga dagar på jobbet nu. Har faktiskt iom det inte hunnit tänka och fundera så mycket på annat. Men nu drar det igång igen, när jag har en ledig kväll. Fortfarande inga ömma bröst och känner heller inte av någon PMS, vilket jag ALLTID brukar göra vid den här tiden innan mens. Det är inte alls roligt att vara nära mig den perioden ;) Då känner man ju även efter lite extra i övrigt; visst är jag väl illamående till och från? Och ja, det är jag faktiskt. Men jag brukar ofta vara det strax innan mens, så det är väl inget konstigt med det egentligen.
Ikväll blir det soffläge med en godispåse och (förhoppningsvis) en bra film.

Är det hjärnspöken eller spökstreck? Eller kanske det mest troliga alternativet: både och? Varför gör jag ens så här mot mig själv? Jag vet ju att man inte ska testa förrän mensen är försenad/utebliven, så varför kan jag inte låta bli dessa tester flera dagar innan? Analyserar och stirrar på dem tills jag blir helt knäpp. Kan inte tänka på annat längre. Kan inte slappna av från det alls! Nästan så att jag längtar lite efter mensen iaf (om den nu ändå ska envisas med att komma) så att jag kan få slappna av ett tag. Fram till ÄL är det oftast rätt lugnt.

Idag blev det en tur till leklandet med en väninna och hennes V som är i samma ålder som L. Vi hade en supermysig dag, med trötta barn och mammor som resultat :) Varför fanns inte såna skojiga ställen när jag var liten!? Hade älskat det! Fast man kan ju fortfarande ha rätt kul där ;)
Var rätt lagom mycket folk, men hade hoppats att det skulle vara lite mindre ändå, för att vi mammor skulle hinna prata lite mer. Hon är en av de få som jag faktiskt skulle kunna, och vilja, berätta för. Istället blev det en dag, som hur mysig den än var (för det var den faktiskt) var lite jobbig oxå. Var just idag extremt mycket nyfödda små söta bebisar där, och en del gravida, så återigen påminns man om vad man själv uppenbarligen inte lyckas med.

En annan sak; jag följer "kändisbebisar" på Instagram. Hur smart är det? Men kan ändå inte sluta följa. Pucko!