Jobbat kväll idag. Haft en lugn och skön förmiddag, helt för mig själv innan. Bara njöt då faktiskt. På bussen börjar det, tankarna och känslorna som bara vill svälla över. När jag kliver av bussen för att gå på tåget är jag nära att vända tillbaka för att ta bussen hem igen. Det enda som får mig att fortsätta är att tåget precis kommer in på perrongen i samma stund jag funderar på att vända. På tåget börjar jag få jobbigt att andas. Allt jag tänker på just då är att jag sitter bakom allihopa i vagnen, ingen kommer se mig om jag ramlar ihop här bakom och dör. Bestämmer mig för att kliva av vid nästa station. I det här skicket kan jag verkligen inte jobba. Mår lite bättre igen efter en stund och fortsätter ändå, pga det dåliga samvetet över vad jag ställer till med på jobbet om jag ringer och sjukskriver mig så här nära inpå mitt pass. Väl på jobbet pendlar känslorna fram och tillbaka hela tiden. Från nattsvart till ok och tillbaka igen. Men jag jobbar just ikväll inte på mitt ordinarie jobb, så ingen lägger märke till det. Har en student med mig, som jag måste säga nog var min räddning. Fick lov att koppla bort mig själv helt ett tag och det lättade faktiskt. Har sista timmarna mått precis som vanligt. Men sitter på tåget på väg hem igen nu och känner känslan komma krypandes igen. Hoppas att det ska hjälpa att få ur mig lite här. Allt börjar ju i grund och botten med att jag börjar känna att vi nog kommer att få stanna vid 1 barn och L kommer att förbli ensambarn. Men sen är det så mycket annat just nu som spär på allt. Är en riktigt jobbig situation på jobbet nu och det är tungt både fysiskt och psykiskt, mest psykiskt.
Har aldrig känt så här i hela mitt liv, så vet inte vad det är jag känner egentligen. Det känns så främmande för mig. Men jag börjar mer och mer inse att det är dags att ta tag i det här och börja prata med någon. Varför har jag så svårt för sånt? Att ta det klivet känns enormt. Men hur länge till ska jag orka gå och må dåligt?

Oj oj oj, vad jag svamlat. Hoppas ni har överseende med det. Jag behövde det nu.