Ja, då har vi nästan bråkat då, jag och sambon, om vem som ska vara hemma och VAB:a med vår 2-åring som har feber och kräks :( Känns ju sådär inför ÄL-tider. Är det nån gång man behöver hålla sams så är det ju nu ;) Nädå, inget bråk som inte kommer vara över så fort vi vaknar, men ändå; onödigt och om en struntsak. Vi bestämde redan i januari när L började på dagis (ja, jag säger "dagis" och kommer alltid att göra) att den som jobbar dag (vi jobbar båda skift) är den som har lättast att vara hemma. Förutom när det är något speciellt då, som vissa dagar när jag har lite specialuppgifter som jag har svårt att vara borta ifrån och så. Det var en sån dag idag tex så idag har sambon varit hemma och jag är sen hemma imorgon. Så långt, inga problem. Men nu har L kräkts igen och får inte vara på dagis på torsdag heller, vilket vi nog nästan hade trott att hon skulle kunna vara, så då sa sambon att han kan vara hemma på torsdag. Visst, jättesnällt och jag är säkert bortskämd med en pappa som vill vara hemma och ta hand om sitt sjuka barn MEN, sättet han alltid erbjuder sig gör att jag varje gång jag är hemma och VAB:ar (vilket inte är ofta alls) så känner jag mig skyldig på nåt sätt. Nästan som att jag skolkar från jobbet, för att han så klart och tydligt visar att han kan vara hemma istället. Vet att det här blev ett rörigt inlägg nu och vet inte om ni hänger med i mina tankegångar riktigt. Jag har ett bra mycket tuffare (ffa psykiskt) jobb med mycket stress och har långa arbetsdagar då jag pendlar 2-3 timmar varje dag medan han har det väldigt lugnt och jobbar 5 min hemifrån. Kanske bara jag, men jag tycker faktiskt det spelar in. Sen vet jag oxå hur det skulle bli på torsdag om han är hemma istället för mig. Då kommer jag komma hem från jobbet, lika trött som jag alltid är, och så skulle han direkt åka iväg för att träna (då han har träning på torsdagar men ju missar det i vanliga fall när han jobbar kväll).
Nä, nu har jag definitivt gnällt klart för idag!! ;) Nu ska jag hoppas på att få sova och slippa fler uppvaknanden pga kräk.