Blir bara en kortis idag. Fostret är nu lika stort som ett körsbär och 20% av graviditeten är avklarad.
Har mått ung lika denna veckan som förra veckan. Kanske liiite mindre illamående under helgen bara och brösten ömmar inte så mycket längre. Men trött är jag! Har iaf överlevt tors-sön helt själv med barnen, trots jobb och måendet. Klapp på axeln för det. Fast det är just det, jag har överlevt, varken mer eller mindre. Tror inte barnen haft den roligaste tiden direkt.

Imorgon är det dags. Då får jag veta, svart på vitt, om det finns något liv inne i magen eller ej. Så blir en liten uppdatering imorgon igen oavsett. Kommer behöva skriva av mig vare sig det är positivt eller negativt.

Då var jag inne i v 8 och fostret är numer lika stort som ett hallon.
Illamåendet börjar ta över ALLT! Jag kräks inte, men är illamående precis hela tiden. Endast när jag sover som jag slipper det. Jag mår illa för att jag är hungrig, jag äter (väääääldigt olika från dag till dag, timme till timme, vad jag känner att jag vill/kan äta), illamåendet lindras i kanske nån minut men är tillbaka igen innan jag ens ätit upp. Sen sitter jag med mat ända upp i halsen, oavsett om jag ätit mycket eller lite, och det känns som att jag ska spricka. Precis samtidigt som denna känsla, så kan jag fortfarande känna hunger. Mycket märkligt tillstånd. Minns att jag varit så här hungrig tidigare graviditeter också, men minns inte känslan av att det konstant även känns fullt i magen. Extremt svullen i magen och det trycker uppåt. Precis samma känsla som när man är höggravid och bebisen gör det trångt.
Brösten ömmar olika från dag till dag. Vissa dagar är det så jag nästan hoppar till bara av att jag själv kommer åt, och vissa dagar ömmar det bara lite i bröstvårtorna.
Just för tillfället har jag inte känt av så mycket växtvärk i magen. Bara någon enstaka gång.
Tröttheten ska vi inte prata om! Lediga dagar är jag fastlåst i soffan och orkar INGENTING! Ska vara själv med barnen tors-sön och bävar verkligen efter det i nuläget. Sover middag varje dag jag är ledig. Hinner inte det de dagar jag jobbar, men skulle nog behöva det då också egentligen.
Iom att jag rör mig mycket mindre just nu, i kombination med att jag inte klarar att dricka kaffe, så är det ju ingen vidare bra fart på min mage heller.

Det var en liten uppdatering från v 8. Nu är det bara ca 1 v kvar tills vi får se om det nu gömmer sig något litet hallon med ett hjärta som slår där inne <3

Idag går jag in i v 7 och fostret är lika stort som ett blåbär.
Just idag har varit rätt jobbig. Varit så sjukt trött, sov i soffan redan på förmiddagen, och sen känt mig sådär.... ja, vet inte hur jag ska beskriva i ord egentligen. Illamående fast ändå inte riktigt illamående? Frukosten gick bra, men sen när jag skulle försöka med lunchen (smörgåstårta som jag ÄLSKAR), så slutade det med att jag fick ta en piggelin istället. Fick kväljningar bara jag tänkte på den där smörgåstårtan. Men efter piggelinen fått göra sitt, så kunde jag faktiskt äta lite av den ändå.
Igår började brösten ömma supermycket igen. Har bara väntat på det. Får se hur det går strax när jag ska ta en dusch. Molvärken i magen kommer och går som vanligt.
Tog det där bekräftelsetestet jag alltid brukar ta och jodå, det stod 3+ på det digitala testet så har ökat fint. Men det gjorde det ju även vid min förra, ofostriga graviditet. Bara att vänta och se. Nu är det snart bara 2 veckor kvar till första ultraljudet! Längtar!!

Blir om ca 3 veckor så känns sjukt långt bort. Skulle få en tid om 2 veckor men det var nåt knas med den tiden och nästa hon kunde erbjuda var när min man är borta, så då fick det bli ytterligare några dagar senare. Kommer att vara i v 9 (8+2) när det är dags. Längtar!!! Med skräckblandad förtjusning, men längtar faktiskt oavsett resultat. Antingen får jag ett positivt besked (hoppas hoppas hoppas) eller så får jag åtminstone veta tidigare än sist. Så bra oavsett. Men denna gången håller jag veekligen alla tummar och tår för att granatäppelfröt ska få stanna och växa sig stor och stark!

för inskrivning hos BM nu. Blir ett kombinerat hälsosamtal och inskrivning även denna gång. Tycker det känns så onödigt att dela upp det på 2. Jag vet ju redan vad jag ska/bör äta och inte och hur jag ska/bör leva osv. Frågade iaf om VUL och som jag trodde så kunde de inte erbjuda det. Eller ja, det kunde de väl egentligen, men med de långa väntetider som är så rekommenderade hon ändå att boka privat istället. Finns många olika att boka hos, i stan, och de är landstingsfinansierade allihop så man behöver ändå bara betala en vanlig besöksavgift. Så det var ju positivt iaf. Tar och ringer och bokar tid på onsdag när jag är ledig.

Annars så har jag haft mer symptom idag igen. Hela fm och en bit på em med så var illamåendet riktigt påtagligt.

Idag går jag in i v 6. Missfallsriken minskar från dag till dag, men min stora oro är ju mer att det även denna gången ska visa sig vara en ofostrig graviditet. Mer oro för det än för ett tidigt missfall. Men har lugnat mig något iaf. Jag har inte haft några mer rosa flytningar alls. Jag börjar lära mig att inse att jag väntar barn och inte väntar ett missfall. Blir det så så blir det. Är utom min kontroll. Men däremot kommer jag att se till att få en tidig kontroll ändå. Ska ringa BM på måndag. Om inte landstinget kan erbjuda ett tidigt VUL för att få se om det överhuvudtaget finns ett foster, så kommer jag direkt att ringa och boka ett privat. För jag går inte till v 13 en gång till utan att veta. Vet ju att det ändå kan hända och finns ingen garanti att det går vägen bara för att man får se ett tickande hjärta tidigt, men visar det sig att det återigen inte finns något där, så vill jag ju avbryta direkt.

Jag har inte mycket symptom än, men vet att jag inte brukar ha det så här tidigt heller så det säger mig inte så mycket. Testerna (ja, testmissbrukare är jag fortfarande) blir iaf starkare =) Idag ska fostret tydligen vara stort som en granatäppelkärna <3

på det jag redan vet, men som ändå gör att det känns liiiiite lite bättre för stunden. Vet att det mer eller mindre är utom min kontroll och att det är minimalt jag kan påverka utgången av detta och försöker att även tänka så. Men det är svårt. Att veta är en sak, att leva efter det en annan. Tror inte att det skulle vara riktigt lika jobbigt om vi hade lite lättare att bli gravida. Tog ca 1,5 år efter V att bli gravida och när det slutade i ett MA.... Ja, det är lätt att krascha. Och nu har det tagit ytterligare 1,5 år efter mitt MA innan jag blev gravid igen. Så vetskapen att det kanske tar lika lång tid igen om det inte skulle gå vägen nu heller.... :( Inga roliga tankar.

Äntligen, nästan 1,5 år sedan mitt MA, så är jag gravid igen. Jag hoppas att denna graviditet ska få leda till vår efterlängtade 3:a. Men jag är skeptisk. Jag vet att jag är gravid, men samtidigt så började det denna gången med små rosa flytningar. Tänker direkt att det säkert kommer att bli ett MF. Försöker dock att tänka bort det så gott det går och faktiskt glädjas över att vara gravid igen istället.