Veckorna går. Redan i v 8 nu. Ca 1,5 v kvar tills vi får se om det är något som gömmer sig och växer där inne. Annars är det 3:e gången jag går omkring och mår så här pyton helt i onödan. Illamående från morgon till kväll. Har provat dotterns Sea-Bands men det hjälper föga. Kan ju bara ha de hemma ändå, så är väl tur att de inte hjälper.
Brösten ömmar fortfarande, men inte så mycket längre. Hungrig är jag mest hela tiden. Även när jag är proppmätt känner jag mig konstigt nog hungrig. Magen är svullen som bara den. Märks på kläderna på jobbet. Har fått gå upp en storlek då dem sitter så obekvämt och jag kan inte knäppa byxorna. Tröttheten sitter också i. Tyckte att jag kände mig piggare idag och har börjat fixa lite inför advent samt grejat i tvättstugan. Men på em när jag skulle lägga mig en stund på sängen och njuta av ljuset från adventsstjärnan så somnade jag ju såklart också. Trots att barnen var i sitt rum och röjde.

Igår gick jag in i v 7. Illamåendet har tagit över ordentligt nu. Måste småäta för att hålla tillbaka det, men knappt att det hjälper ändå. Efter att jag ätit mat slipper jag illamåendet i ung 1-2 min innan det är tillbaka igen. Kräks inget, men är illamående från det att jag vaknar till det att jag somnar. Riktigt jobbigt. Om jag bara kunde få veta om det är värt det. Är jobbigt nog att må så här och om jag får veta om 3 v att jag återigen mått så här i flera veckor utan att det ger något resultat, ja då vet jag inte vad jag gör.
Brösten ömmar fortfarande, men inte lika kraftigt längre. Nästäppan har slagit till också.
För att inte tala om tröttheten!!!
Igår på min lediga dag låg jag i soffan och sov mer eller mindre hela dagen! Och kunde ändå somna på kvällen.

Idag gick jag in i v 6 (igen, känns som att jag gjort det några gånger nu). Illamåendet har eskalerat, men är än så länge hanterbart utan några större bekymmer. Brösten ömmar skitmycket! Ja, ömmar är nog för milt uttryckt. De gör ONT! Så som jag minns det från min första graviditet, som resulterade i äldsta dottern, 2012. Det var rätt ömt med nr 2, 2015, också men tycker att det vid de 2 senaste graviditeterna som resulterat i MA inte varit alls lika ömmande. Men nu är det nästan mitt största och värsta symtom. Och var ju även brösten som denna gång gjorde att jag ens misstänkte att jag var gravid. Nu vet jag ju av erfarenhet att alla graviditeter kan vara väldigt olika, men vill nog ändå försöka att se detta som något positivt. Vill tänka att derby verkligen är ett 3:e barn på gång och inte ett 3:e MA. Men det är svårt att fokusera på så mycket annat. Varje gång man går på toa måste man kolla lite extra på pappret, varje gång man inte känner symtom supertydligt så börjar man direkt överanalysera.
Får bara försöka tänka att det blir som det blir och är ändå inget jag kan påverka. Och att tiden nu går båda fort och långsamt samtidigt. Dagarna känns långa, men sen har det samtidigt redan gått 1 v sen jag ringde och bokade tid för VUL. Mindre än 4 v kvar nu, tills vi får se om det äntligen ligger ett litet syskon till där inne och gror.

Det blev senare än vad jag hade hoppats på, så det känns sjukt långt bort, men inget att göra åt. Är iaf bokat nu, så 9/12 kommer jag få veta om det nu äntligen döljer sig en efterlängtad 3:a där inne. Kommer att vara i v 8+5 den dagen.

Idag går jag in i v 5 och tog ett digitalt test :) Det visade Gravid 2-3 v. Har aldrig hänt mig under någon av tidigare 4 grav (2 barn 2 MA) att jag fått 2-3 v så här tidigt. Aldrig fått mer än 1-2 v vid den här tiden. Vet inte hur jag ska tolka det riktigt. Förra grav fick jag 1-2 när jag var i v 4+2 och denna gång får jag alltså 2-3 redan 2 dagar tidigare än det.

Ska iaf berätta för maken idag, så får vi se vad han säger. Vi vill ju detta såklart, men jag förstår hans känsla att det är svårt att vara glad så här tidigt efter våra erfarenheter de senaste åren. Han känner ju dessutom ingenting, som jag gör, eftersom det är min kropp.
Har faktiskt berättat för en kollega redan innan jag berättat för maken :) Haha!

När jag har lämnat äldsta i skolan så ska jag nog hem och ringa och boka tid för VUL. Precis som förra gången vill jag inte gå längre än nödvändigt ifall det inte skulle så rätt till där inne.

Håller vi tummarna för! Morgonens test talar sitt tydliga språk! Nu ska det bara gå hela vägen denna gång!

iom det senaste inlägget att jag ser först nu att jag inte uppdaterat sedan dess. Var ju som sagt mitt andra MA på raken, 1,5år efter det första. Denna gången blev det inte skrapning utan jag fick Cytotec att ta hemma. Avvaktade några veckor innan jag tog de, då vi hade en resa inplanerad, så tog tabletterna först i slutet av Mars. Började blöda lite smått då, men tog en hel vecka innan det riktiga missfallet började. Sen blödde jag i flera flera veckor. Till slut fick jag ta en ny omgång Cytotec, då allt inte kom ut ändå. Höll på och småblödde från Mars till nån gång i Juni. Fick tillbaka mensen i Juli, men så orkade vi inte börja försöka igen. Först i Sept började vi försöka seriös igen, men då kom mensen som en klocka igen.

Denna månaden har jag inte haft koll på ÄL och vi har knappt myst något, då jag varit sjuk och samtidigt sjukt trött. Har nu några dagar känt mig lite konstig och känt att det inte riktigt känns som när mensen är på gång (BIM -1 idag). Tänkte för mig själv att det ju är högst osannolikt men om inte mensen kommit innan onsdag så testar jag då. Men som testmissbrukare så kan man ju såklart inte hålla sig så länge heller. Tog ett idag på em och detta blev resultatet. Såg sen att testet var bäst före 190922 så försöker ju att tänka att det antagligen visar fel. Blir ett nytt, EJ UTGÅNGET imorgon bitti.

VUL idag bekräftade mina farhågor. Ännu ett MA. Fanns ett foster denna gång, men det var alldeles för litet för veckan och det fanns inga hjärtslag. Ska på ny kontroll om 1 v, men mitt hopp är ute för denna graviditet. Andra MA på rad och börjar undra om det inte är meningen att vi ska få vår 3:a alls.