Idag var det alltså dags! Med skräckblandad förtjusning åkte vi dit i god tid. Hann sitta alldeles för länge och bli väldigt nojig ute i väntrummet. Var nog alldeles blek när vi väl kom in till BM. Hon såg direkt hur nervös jag var och hade ju läst min journal, så hon visste varför.
Hon hann knappt sätta ner ultrljudsproben på min mage innan hon snabbt sa: ?Hjärtat slår!?. Då kunde jag andas igen =) Sen gav den lill* både henne och mig en utmaning då den inte alls ville visa sig från den rätta sidan först. Fick hålla på och skaka på magen och snabbt slå ner rumpan på britsen igen några gånger för att försöka väcka den och få den att ändra läge. Till slut började den sprattla och vända sig om en aning, iaf tillräckligt för att hon skulle kunna göra sina mätningar. Allt man kan se så här tidigt såg bra ut. 2 armar, 2 ben, 2 hjärnhalvor, näsa, haka osv. Och fick sen bästa tänkbara siffror på kromosomavvikelserna; 1:20000 på alla tre.
Känner mig väl lite lugnare nu iaf =)

Igår gick jag in i v 14. Jag mår väl ungefär som jag gjorde i förra veckan. Ingen större skillnad. Jag är mera hungrig igen bara. Hungrig igen bara en stund efter att jag ätit. Just nu är jag mest bara nervös. Sjukt nervös inför morgondagen och KUB-ultraljudet. Återkommer med en uppdatering efter det.

Ja, idag går jag in i v 13! Hur sjukt som helst! Känns som senaste veckorna har gått jättefort faktiskt. Börjar minska rejält med illamåendet nu. Kommer fortfarande ibland, men inte alls lika kraftigt och inte så ofta. Brösten ömmar fortfarande lika mycket. Växtvärk i magen känner jag av nästan dagligen, ofta flera gånger om dagen. Annars har jag faktiskt en hel del ont nere i magen också nu. Tror det är pga att magmusklerna delat sig för det känns ganska ytligt ändå och inte liksom i livmodern eller så. Men börjar nu känna av att man är på väg in i ?spökveckorna? och det känns psykiskt ganska jobbigt. När man liksom knappt känner av att man är gravid längre. Längtar så tills jag får börja känna det lilla livet där inne!! Nu är det 1 vecka och 2 dagar kvar till KUB-ultraljudet. Ska också bli väldigt skönt att få se igen! För den här gången känns allt som det gjort de 2 gångerna som graviditeterna har lett till 2 friska barn och inte alls som de 2 gångerna som slutat i MA. Men säker känner jag mig ändå inte. Har inte berättat för barnen än och längtar så sjukt mycket efter att få göra det! Planen är att berätta direkt efter KUB.
Klarade faktiskt hela jul- och nyårshelgen utan att behöva berätta för någon, så ser allt bra ut nästa fredag så blir det nog en snabbis till min mamma för att berätta först och sen blir det att berätta för barnen på kvällen hemma. När de väl vet så går det ju inte att hålla hemligt längre ;)

Nu är jag inne i v 12. Har haft fullt upp med jul och firande och huset fullt med folk (har det fortfarande några dagar till) så det känns som att tiden verkligen flyger fram. v 11 hann jag knappt med och är nu redan i v 12. Fick min tid för KUB flyttad några dagar, så idag är det återigen 2 veckor till dess. 10/1 blir det nu. Även om det bara är 3 dagar senare så känns det lite jobbigt. Vill ju veta så fort som möjligt om den fortfarande lever där inne. Längtar så tills jag kan börja känna den istället. Är en sån enorm trygghet när man väl kan det.

Måendet börjar skifta nu. Är inte alls lika illamående längre, men det kommer fortfarande i vågor. Och känns fullt och spänt i magen så fort jag äter något. Kan inte äta mycket i taget, men blir fort hungrig igen. Brösten ömmar dock fortfarande.

Jag går idag in i v 11 och har som sagt varit på inskrivningen nu och tagit prover osv. Var tvungen att ha 4-åringen med mig och kände mig lite smått orolig över att hon skulle förstå nåt, men det gick bra. Hon var så uppe i sitt att hon inte reflekterade över vad vi pratade om. Hade bara sagt att jag skulle dit och ta prover. Har inte berättat för barnen än och tänker vänta med det några veckor till. Efter KUB, om allt ser bra ut, ska vi berätta hade vi tänkt.
Fick tiden till KUB idag och det blir om ca 3 v den 7/1 och sen RUL blir det den 19/2. Känns ändå inte så långt fram faktiskt. Fördelen med att vänta så här länge med inskrivningen kanske;)
Måendet är ung detsamma fortfarande. Är illamående mest hela tiden och bröstvårtorna suuuuperkänsliga. Haft lite växtvärk i magen senaste veckan. Sen är jag ju extra blödig just nu. Började böla till en låt jag hörde (som jag hört massor av gånger innan utan att den haft den effekten)!
Nu längtar jag verkligen till att få se det lilla livet i magen igen! Är ju både jul och nyår snart så tiden kommer väl bara flyga förbi tills det är dags. Jag hoppas så innerligt att den fortfarande lever och mår bra där inne!

Idag går jag in i v 10. Enligt läkaren som gjorde VUL:et var jag redan i måndags i v 9+0, men hon gjorde inte mätningen supernoga så jag fortsätter att räkna enligt mina egna beräkningar och att det är idag jag går in i v 10 (9+0). Symtomen är demsamma. Förlamande trötthet, konstant illamående och lite ömmande bröst. Ska ringa BM idag och boka tid för inskrivning. Börjar blir mycket mer verkligt nu =)
Imorgon fyller jag 35 år, så måndagens besked var verkligen den perfekta födelsedagspresenten!!

Och idag fick vi ÄNTLIGEN se ett litet tickande hjärta!!! <3 Så lycklig över detta!!! Den rörde sig så fint där inne och jag såg direkt flimrandet av hjärtat! Storleken stämde bra överens med beräkningarna efter senaste mens. Är långt kvar och kan fortfarande hända mycket, men det känns främmande att tänka så nu när jag fått se den lille livs levande där inne <3 Hoppas hoppas hoppas att det går hela vägen nu!

Gick in i v 9 i onsdags och nu är det bara 2 dagar kvar till VUL. Vart tar tiden vägen? Var ju sååå långt bort och nu är det plötsligt så nära istället. Måendet är väl ung detsamma. Trött som bara den. Har denna veckan gått och lagt mig säkert 2-3 timmar tidigare än vanligt. Och när jag är ledig kan jag knappt hålla mig från att sova middag. Var några dagar i veckan när det nästan kändes som att alla symtom försvunnit, men det är tillbaka nu. Igår och idag har jag mått fruktansvärt illa.