Går in i v 6 idag. Alla mina symtom börjar försvinna. Brösten ömmar mindre och mindre, illamåendet är nästan helt borta, molvärken kommer och går som vanligt. Tröttheten hänger fortfarande över mig, men har sovit dåligt på sista tiden oxå så kan bero på det med.
Hade inga så här tidiga symtom alls nästan (förutom ett vagt illamående) i förra graviditeten, så allt det här känns så främmande. Klart man blir orolig när symtomen försvinner. Läste på ett annat forum att de tidiga symtomen kan bero på att HcG:t ökar så fort i början, och att så symtomen kan minska när det inte ökar lika fort längre, för att sen komma tillbaka. Hoppas att det är så i mitt fall. Har ju naturligtvis läst alldeles för mycket nu och då även läst om de som "sett" sina symtom försvinna där det visat sig bero på ett MA. Usch! Sluta googla nu!

Har idag väldigt ont i magen. Inte som den där växtvärken jag haft tidigare, utan mer ond värk. Ingen blödning eller så, men klart man ändå blir orolig. Försöker ändå tänka, så mycket jag kan, att jag faktiskt väntar barn och att jag INTE väntar ett missfall. Har själv inga missfall i bagaget utan bara svårigheter att alls bli gravid, men min mamma har haft många missfall genom åren så jag blir orolig för minsta lilla. Hoppas att det onda bara har att göra med all julmat och dyl, svårt att avgöra var den kommer ifrån. Illamåendet är detsamma, finns där men stör knappt, och brösten är fortfarande spända och väldigt ömma. Känner mig lite bättre när jag tänker på den starka stegringen på testet igår, men oron finns ändå gnagande i bakhuvudet. Funderat lite fram och tillbaka över det här med KUB oxå. Har ju inte "åldern inne" för att göra det egentligen, men jag får om jag vill, så jag funderar ändå på det. Inte så mycket över resultatet egentligen, utan mest för att få ett tidigare besked på att allt står rätt till därinne. Känns som det är ALLDELES för långt till ett RUL. Får fundera ett tag till. Väntar ett tag till innan jag kontaktar BM oxå.

Alla frågetecken i förra inlägget ska såklart vara smileys och inte alls en massa ???? Ska försöka komma ihåg att det inte går att göra det ;)

Ja, eftersom jag jobbat i jul så firar vi idag istället. Min mamma och mina bröder med respektive kommer hit. Hade jättemycket jag ville fixa igår efter jobbet, men det slutade istället med att jag låg och sov i soffan ? Så nu blir det vad det blir idag. Inget extra. Bara nära och kära, umgås, äta och ha trevligt. Har inte ens hunnit/orkat få fram några tomtar ? Och jag ÄLSKAR julen och att pynta med tomtar. Får ta igen det nästa år ? Tog ett test till idag ? Ja, jag vet att jag är testmissbrukare!!! Ville bara få se en stegring och ett riktigt starkt test. Det fick jag oxå! Nu känns det verkligen på riktigt. Tröttheten har slagit till ordentligt och illamåendet har blivit värre. Det är fortfarande klart hanterbart, men det gäller att ha nåt till hands att stoppa i sig när det sätter igång.
Blir väl kanske (tyvärr) till att berätta för min familj ikväll. Vill egentligen inte det så här tidigt. Tyckte jag var tvungen att berätta för tidigt med L oxå, men då var jag iaf i v 9. Nu är jag bara i v 5. Men berättar hellre än att de ska misstänka och förstå på egen hand. Vi brukar alltid dricka nån julöl ochvänta liten snaps till maten, och säger jag nej till det så förstår de varför. Har tyvärr ingenting att skylla på (som de skulle tro på).

Hoppas ni alla får en underbar jul!!!! Kramar

Jag är hungrig konstant!!!! Jag skulle kunna äta hur mycket som helst! Finns ingen botten i mig längre! Inte bra för vikten detta :) Annars är jag dovt illamående till och från oxå, men oftast ingen fara. Molvärk i magen och spända ömma bröst.
Tiden framöver kommer ju gå så enormt frustrerande låååångsamt!!! Vill hoppa fram till v 13 nu!!! Men det dröjer ju. Är bara i v 5 än och mycket kan hända.

Ikväll blev det Uppesittarkväll med Bingolotto (vann faktiskt på första spelet) och imorgon ska jag jobba, så blir inget julfirande då. Vi firar på annandagen istället. Går bra det med tycker jag. Jag är van. Med skilda föräldrar och sedan jobb inom vården, så har man ju firat jul på "fel" dag många gånger.

att jag faktiskt är gravid! Går som på små rosa moln än så länge. Men nog gnager en vag oro i bakhuvudet oxå. Tänk om det händer nått? Hur "överlever" jag ett ev missfall när vi kämpat så länge för att bli gravida? Tar det 1,5 år till att lyckas igen isf?

Men jag försöker verkligen att tränga undan denna oro och bara vara glad nu för att vi äntligen lyckats :) Gravidappar är nedladdade, i telefonen, som talar om att BF blir 31/8 -15, och att jag nu är i v4 (3+6). Kommer bli ganska precis 3 år mellan L och ett syskon, om nu allt går vägen.
Känner av ett dovt illamående till och från, men inte värre än att det går att äta bort ;)
Har fortfarande molvärk i magen, som jag haft ett par dagar nu.
Brösten ömmar och spänner lite.
Men inget av symtomen (utom möjligtvis illamåendet) skiljer sig särskilt mycket från symtomen jag har strax innan mens. Önskar att det kändes mer annorlunda. Skulle på nåt sätt kännas tryggare. Precis som när jag först plussat med L så kollar jag nu extremt noga på pappret, varje toabesök, för att se att jag inte blöder. Kommer bli en jobbig tid, och samtidigt underbar oxå såklart, fram till v 12.

det digitala testet. Börjar sjunka in nu :)