Idag gick jag in i v 6 (igen, känns som att jag gjort det några gånger nu). Illamåendet har eskalerat, men är än så länge hanterbart utan några större bekymmer. Brösten ömmar skitmycket! Ja, ömmar är nog för milt uttryckt. De gör ONT! Så som jag minns det från min första graviditet, som resulterade i äldsta dottern, 2012. Det var rätt ömt med nr 2, 2015, också men tycker att det vid de 2 senaste graviditeterna som resulterat i MA inte varit alls lika ömmande. Men nu är det nästan mitt största och värsta symtom. Och var ju även brösten som denna gång gjorde att jag ens misstänkte att jag var gravid. Nu vet jag ju av erfarenhet att alla graviditeter kan vara väldigt olika, men vill nog ändå försöka att se detta som något positivt. Vill tänka att derby verkligen är ett 3:e barn på gång och inte ett 3:e MA. Men det är svårt att fokusera på så mycket annat. Varje gång man går på toa måste man kolla lite extra på pappret, varje gång man inte känner symtom supertydligt så börjar man direkt överanalysera.
Får bara försöka tänka att det blir som det blir och är ändå inget jag kan påverka. Och att tiden nu går båda fort och långsamt samtidigt. Dagarna känns långa, men sen har det samtidigt redan gått 1 v sen jag ringde och bokade tid för VUL. Mindre än 4 v kvar nu, tills vi får se om det äntligen ligger ett litet syskon till där inne och gror.