Nytt (extra) BM-besök igår (v27+3). Magen har växt lite till men följer ändå sin kurva, så inget extra behöver göras i nuläget. Tog även upp med henne nu att jag verkligen börjar tveka på om jag kan jobba så länge som planerat. Hon kollade upp läkartider och bokade in mig, men första tid de hade var först om 2 veckor den 16/6. 1 vecka kan jag ju sjukskriva mig själv om det så behövs, men ändå. Känns väldigt långt med 2 veckor nu. BM:s förslag var att jag, om jag behövde tidigare, skulle kontakta min husläkare istället och gå den vägen. Känns så krångligt det med och ibland känner jag bara att det är väl bara att käka fulldos Alvedon och bita ihop. Men samtidigt, varför ska jag slita ner min kropp så? Det går ju inte bara ut över mig utan över alla runtomkring mig oxå. Får bli en dag i taget till en början nu. 2 dagar till den här veckan och sen 4 dagars ledigt. Får ringa husläkaren på fredag, när jag är ledig, om det känns allt för j-igt i kroppen då. Just idag är en rätt ok dag. Men sen är det ju sömnbristen oxå. Sover nästan inget alls på nätterna längre och är verkligen inte pigg och alert på dagarna. Nä, slutklagat för tillfället nu!!! I övrigt mår jag ju bra och på nåt sätt älskar jag ändå att vara gravid trots allt :)