Gick utan problem idag. Var sjukt nervös för att bli sövd, men när det är i rullning med allt; ?byt om här?, ?svälj de här tabletterna?, ?följ med här? osv, ja då är det ju bara att göra det. Då rullt det på så man knappt hinner tänka på att man är nervös. Var jobbigt att andas i masken (enbart syrgas) då det gav sånt motstånd att det kändes som att jag inte skulle få ut luften igen, men det tog inte många sekunder innan läkemedlen anestesisköterkan gav samtidigt verkade och jag sen sov. Sen vaknade jag igen 2 sek senare (eller i realtid var det väl ca 20-30 min snarare). Har ont i magen, men inte värre än att det hjälper hyfsat med alvedon och jag blöder inte fasligt mycket längre. Är sån lättnad att ha det gjort nu!!! Nu är det bara framåt som gäller. Fortsätter att sörja barnet som aldrig blev, kommer jag alltid att göra, men nu är det fokus på barnen jag redan har!

Har precis petat in dessa små piller. För att mjuka upp tappen och underlätta skrapningen. Snart dags att åka hemifrån. Sjuka barn och själv förkyld. Hoppas de går med på att göra detta ändå. Vill inte skjuta upp nu. Har varit en tillräckligt lång väntan sen i torsdags.