hade förvärkarna precis satt igång. Gick och hade mensvärk till och från hela dagen och tänkte att jag kanske inte skulle behöva gå över fram till jul iaf. Innan den här dagen (3 dagar före BF) hade jag inte haft en enda känning att något skulle vara på gång, så kändes som att jag skulle vara gravid för resten av livet. Jag såg till att BB-väskan var färdigpackad, gick och handlade det jag ville ha med mig OM det nu skulle hända något inom de närmsta dagarna. Under promenaden till och från dagis och affären så försvann alla känningar igen. Jaja, hade ju iaf fått något slags tecken. Ringde och pratade med mamma en stund och meddelade att hon förhoppningsvis skulle behöva vara barnvakt inom några dagar. Var så less på att vara gravid just då. Och så spänd på att få se vem det var som låg där inne i magen. Under eftermiddagen kom det tillbaka lite grann och så kom och gick det resten av dagen. Låg på soffan och vilade så mycket jag kunde. Maken (då sambon) jobbade till 22.00, så var bara jag och L hemma. När han kom hem satt vi i soffan, åt chokladpudding och tittade på fotboll. 22.45 sa det PANG! Vattnet gick och första riktiga värken tog fart. Jag reste mig i rapidfart och sprang till toan samtidigt som jag sa: "Nu hände det nåt!" "Jo, jag ser det" sa maken som fick gå efter och torka upp efter mig och ta hand om soffkudden som var genomblöt av fostervatten. Sen tog det fart ordentligt. Värkarna kom tätare och blev ondare. Vi var inne på förlossningen runt 03 och sen föddes hon 06.08 på BF -2.

Och nu är vi snart där. 1-års dagen! Imorgon blir min lilla skrutt en 1-åring! Hur gick det till? Vart har detta året tagit vägen?