Var på första besöket hos BM, sen inskrivningen, i måndags. Det gick bra, var en jätteduktig BM-student som jag fick träffa (som jag dessutom själv haft som student när hon pluggade till sjuksköterska). Var supermysigt att få höra hjärtljuden <3 Men den låg och försökte gömma sig, så de var inte allt för lätta att hitta ;) Men till slut fick vi höra stabila 145 slag/min <3
BT ligger än så länge fortfarande bra, men kommer att få gå på mycket tätare kontroller mot slutet pga havandeskapsförgiftningen jag fick sist.
SF-måttet låg över gränsen för det normala, så det blir ny kontroll redan nästa måndag. Har magen växt ännu mer då så blir det glukosbelastning och troligtvis ett nytt ultraljud för att kolla fostervattenmängden. Men den var inte oroliga och det är inte jag heller.
Sen frågade hon om jag tänkt mycket över den kommande förlossningen och jag fick väl erkänna lite för mig själv att jag fortfarande förtränger den biten. Hade ju en väldigt komplicerad förlossning sist, långdraget och mycket komplikationer, men än så länge känner jag mig inte så rädd inför nästa. Men tror nog att det kan komma senare. Insåg ju först igår att det faktiskt bara är 3(!!!) månader kvar! Har känts som att det är mycket längre än så. Och om jag dessutom nu skulle få havandeskapsförgiftning igen, så kanske det blir ännu kortare än så. Hon började prata om Aurora-samtal men det kändes fortfarande så avlägset att jag tackade nej i nuläget. Ju mer jag tänkt på det sen i måndags, desto mer börjar jag tycka att det kanske kan vara en bra idé iaf. Ska nog ta upp det igen om inte på måndag så åtminstone besöket efter. Med allt som hände förra gången så kände jag mig ändå alltid trygg. Mycket bra och professionell personal runt omkring mig hela tiden. Men det jag är riktigt rädd för, så är det att spricka upp så där mycket igen. Sprack hela vägen och även väldigt djupt inuti. Blir nog bra med Aurora-samtal iaf.

Foglossningen blir värre och värre, men jobbar fortfarande 80%. Det blir dock svårare och svårare att göra mitt jobb :( BM pratade sjukskrivning redan nu, men jag kände att jag ville försöka ett tag till ändå. Tar en vecka i taget. Men kommer nog inte kunna jobba ända fram till semestern som det egentligen är tänkt. Det är ju 4,5 vecka kvar till dess och redan nu är jag fastbunden i soffan i stort sett all ledig tid. Inte så roligt, varken för mig eller för L. Får som sagt ta en dag/vecka i taget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag på förlossningen och barnmorskan har precis tagit hål på hinnorna som första åtgärd. Kommer inget igång på det så blir det värkstimulerande dropp. ...

Japp, då var det klart! Det blir igångsättning. Den stora frågan är nu bara när. Fullt på förlossningen i detta nu, men de trodde att de skulle kunna ordna fram en plats så att det blir redan idag. Sitter nu åter i väntrummet och väntar på besked om ...

Ja, då var dagen här ändå. Den jag hoppats och trott på att få slippa. Men men, har under senaste veckan ändå accepterat att det skulle bli så här nu. Kl är 07 och vi är på väg in till sjukhuset. Får se vad denna dag har att erbjuda. Vet ju egentlige...

Lite tätare uppdateringar så här på slutet. Har ju inget bättre för mig tydligen. Igår målade vi hela entrén (som borde ha gjorts redan förra året). Så skönt att ha fått det gjort nu, men helt sjukt att jag satt där i v 41 och gjorde det. Hade aldrig...

Jahaja!! Hit hade jag ju verkligen hoppats på att slippa komma. Såklart att den tredje (och sista) graviditeten skulle vara längst. Har haft små känningar till och från i flera dagar, men inget som vill dra igång, utan det bara stannar upp efter ett ...