Idag går jag in i v 6. Missfallsriken minskar från dag till dag, men min stora oro är ju mer att det även denna gången ska visa sig vara en ofostrig graviditet. Mer oro för det än för ett tidigt missfall. Men har lugnat mig något iaf. Jag har inte haft några mer rosa flytningar alls. Jag börjar lära mig att inse att jag väntar barn och inte väntar ett missfall. Blir det så så blir det. Är utom min kontroll. Men däremot kommer jag att se till att få en tidig kontroll ändå. Ska ringa BM på måndag. Om inte landstinget kan erbjuda ett tidigt VUL för att få se om det överhuvudtaget finns ett foster, så kommer jag direkt att ringa och boka ett privat. För jag går inte till v 13 en gång till utan att veta. Vet ju att det ändå kan hända och finns ingen garanti att det går vägen bara för att man får se ett tickande hjärta tidigt, men visar det sig att det återigen inte finns något där, så vill jag ju avbryta direkt.

Jag har inte mycket symptom än, men vet att jag inte brukar ha det så här tidigt heller så det säger mig inte så mycket. Testerna (ja, testmissbrukare är jag fortfarande) blir iaf starkare =) Idag ska fostret tydligen vara stort som en granatäppelkärna <3